Vi kan gå långt


Avslutade ett helt okej pass nu på morgonen, jag själv tyckte tyvärr inte att jag nådde fram till det resultat och den känslan jag önskade, men min tränare tyckte att jag gjorde en riktigt bra träning. Ibland kanske jag helt enkelt bara får lita på min spegel, minnas det som var positivt och lämna resten bakom mig. Tar nya tag nästa pass.
Det jag måste jobba på, något som jag verkligen vill bli bättre på, är mina hjälper. Jag vill liksom få dem tydliga och konkreta för Remmie, men små och knappa för ögat. Och att jag helt hundra medveten om hur mina hjälper påverkar honom. Just nu känns inget av de jag nyss nämnde ovan speciellt befäst. Jag känner mig osäker på den fronten. Men desto mer tur att jag har en tränare, att bolla tankar och idéer med och som samtidigt hjälper mig att se vilken väg jag ska ta för att nå mina mål. Liksom, vad är målet för att nå mina mål?
Nu i höst är bara, än så länge, en tävling inplanerad. Tävlingssäsongen börjar avta nu under höstkanten och julen. Och nu ser jag min chans till att verkligen utvecklas och avancera i vår. Mina mål är tydligt satta och jag ser gärna att nästa år blir vårt. Vi har än inte gjort så himla mycket tillsammans ännu och nu hoppas jag att vi kan få kredd för det arbetet och bli vägledda framåt.

Jag vet att han har kvalitéer som få, han ger mig verkligen möjligheter till att drömma stort. Genom målmedveten träning, glädje och kärlek ska vi klättra i klasserna och avancera, upp till den nivå som han hör hemma. En dag vill jag kunna göra honom rättvis och presentera honom som den stjärna han är. Tillsammans med honom vet jag att jag kan gå långt.
