Hästarna är klara för dagen och jag har hunnit landa hemma i lägenheten för en mys-kväll ihop med en fin vän. Idag har det vankas riktiga vårkänslor i luften, solen stog högt på himlen, det har droppat ifrån taken och en del hästar har kunnat gått utan täcken i sina hagar. Så härligt, jag hoppas verkligen på att vi går mot ljusare, och framförallt varmare tider nu. Jag längtar tills utebanan smält fram och vi kan börja trimma dressyr i solskenet under träningstimmarna. Hur härligt?  

 

Jag avrundade denna skolvecka med ett bra hopp-pass där jag ännu en gång övervann rädslan och tog mig ann uppgiften med mer trygghet i det jag gjorde vilket var en vinst i sig. Men, samtidigt som hoppningen ger mig rysningar så medför det en sådan grym kick och energiboost när jag väl landat på andra sidan hindret! Åå, vad det är underbart och läskigt på samma gång. Det är verkligen en blandad kompott av känslor det där med hoppning, men jag gjorde det och jag är mäkta stolt över att jag vågar utmana komfortzonen och utsätta mig för hinder och bommar. 

Jag drömmer om att en dag arbeta med yngre förmågor och ser det därför som en extra tillgång att även kunna ta till hoppning som ett verktyg i utbildningen även om dressyren alltid kommer ligga i grund. Och som ni vet har jag ytterst svårt att motiveras överlag om jag inte har ett specifikt mål i det jag gör. Därför har jag nu bestämt mig att under min stundande gymnasietid jobba för att övervinna min hopprädsla for real, för att efter studenten kunna med öppna armar välkommna gröna hästar till mig och min framtida verksamhet. Hur häftigt hade inte det varit?Ingenting är omöjligt, skam den som ger sig. Let´s jump!