Trots att klockan ännu inte hunnit blivit 19, så skulle jag utan problem kunna säga godnatt och somna nu bums! Det går åt enormt med energi dessa dagar, med ganska så tufft stalljobb och i en helt ny miljö som bjuder på många intryck varje dag. Idag har det varit sånt grymt tempo här, förmiddagen gick i 110 konstant! Det liksom bara inte händer att man blir sittandes på en pall nånstans i väntan på nästa uppgift, aldrig. Man har alltid något att göra! Igår och idag har vi dessutom varit 2 personer kort vilket betyder att man har femtioelva grejer extra  att få gjorda, samtidigt... Idag hade jag 2 hästar som skulle göras iordning och lindas till beridarna, emellan dessa skall 2 andra som nyligen tränats spolas och schamponeras, utrustningen putsas med perfektion, spån in till båda stallarna (och då inte bara någon enstaka), och mitt i allt detta är det hagbyte på 12 hästar. Allt detta i loppet av 1 timme... Alltså, hjälp mig!? Skulle inte förvåna mig om jag kolla kors där ett tag, hej å hå! Det gäller att inte glömma bort att nån gång stanna upp en 10:on-dels sekund och andas...haha. Men det är kul, så enormt kul och jag älskar varje sekund utav det!!

Att få vistas i den här världen, där intresset för dressyren och hästarna tagit till högsta level och blivit en livsstil på elitnivå, bland fantastiska hästar, dessa störtsköna och kunniga personer som jobbar här och på en anläggning som bara utrstrålar passion med min idol i spetsen - det är så himla mäktigt och här trivs jag som fisken i vattnet! Jag är verkligen SÅHÄR j*kla superglad och tacksam över att jag får möjlighet att uppleva detta! Man lever bara en gång och det är tack vare mina otroliga föräldrar som gör att jag kan förverkliga mina drömmar på det här sättet och ha förmånen att få vara med om detta i livet. Ni är bara så bäst! 

Imorgon har jag klarat av min andra vecka och jag känner bara hur något inom mig vill skrika Stop! Stop! Stooooop!!! Dagarna går så himla snabbt och den 3:e och sista veckan kommer allt närmare. Det är ju nu, nu man börjar komma in i rutinerna och lära känna både personalen och hästarna. Det är ju nu man verkligen inte vill åka hem!

Såklart att jag saknar mina hjärtan där hemma hur mycket som helst och att vistelsen här gjort mig så pepp på att komma hem och trimma, träna på allt vad jag lärt mig, både på hästryggen och vid sidan av, men samtidigt vill man på något sätt stanna och förlänga praktiken några månader...