Det är med blandade känslor jag nu börjar mina första meningar till att formulera ihop utväderingen av torsdagens tävling. Jag är full av tacksamhet, lycka och glädje samtidigt som dessa känslor varavas med besvikelse på mig själv. Denna gång visade jag upp en lägre nivå än vad som egentligen gör oss i rättvisa. 

 

Jag var otroligt laddad och taggad på att äntligen få ta plats på banan igen tillsammans med min bästa vän och göra precis vad vi älskar som mest. Vi var redo att kicka igång tävlingsäsongen, välkommnade den med öppen famn och såg fram emot att göra vår tolkning av dressyrkonsten. 

 

Den inledande klassen, Lb:1, utförde vi med en viss framgång. Jag kom bra till ridning, red varje moment, insåg vad som behövdes göra för att hålla ekipaget på plats och inverkade - precis som var en del av målsättningarna. Tummen upp! Dock tappade jag en del utav min sits och hållning, där jag gärna trillade ner med blicken istället för att brösta upp mig och titta framåt. I det stora hela var jag riktigt nöjd med klassen och jag tyckte att jag, överlag, visade oss som ekipage på en relativt hög nivå, även om jag trots allt saknade den extra gnistan som kunde lyft oss som ekipage ytteligare. Återigen - detaljerna som är små för ögat men har sådan stor påverkan var ännu en gång avgörande.

Ritten belönades med fina 74% och gav oss en klar seger i klassen! Jättekul!! 

 

I Lag 13 var känslan mindre bra och jag tyckte inte jag visade oss riktigt rättvist. Jag vet att jag kan mer, och att jag kan prestera bättre även på tävlingsbanan. Men samtidigt, känner jag mig nöjd över oss att äntligen har debuterat en högre klass och klättrat ytteligare ett steg i rätt riktning. Tävlingen arrangerades dessutom i regional status vilket innebär hårdare bedömning och i och med det är jag väldigt glad över alla fina lovord från domaren! Det bådar gott för framtiden, jag tror på oss!

 

Innan jag knyter ihop säcken av detta inlägg vill jag bara skänka ett Stort Tack till alla er, föräldrar, vänner och sponsorer och min fantastiska ponny, som var med på tävlingsdagen, stöttade, supportade och hjälpte mig i min satsning! Det betyder mycket och värmer enormt inombords att ha er där! Och ett extra Stort Tack till mamma som alltid ställer upp och coachar mig i vått och tort, hon är en av byggstenarna till mina framgångar och uan henne vet jag faktiskt inte om ridsporten skulla vara en sådan stor del av mitt liv. Och om det inte vore för hästarna, vad skulle jag då göra!? Hon gör det möjligt för mig att satsa - både fysiskt och mentalt! 

 

Nu blickar vi framåt ---> mot nya mål! Om bara ett fåtal veckor är det dags att avencera ytteligare ett steg - LA:P1 debut väntar och jag ser såå mycket fram emot det! För knappt ett år sedan såg vi oss i stjärnorna efter en LC-debut, idag är vi anmälda till vår första MSV och det dröjer inte länge för ens vi rider in på medellinjen för att etablera oss bland eliten för ponnydressyren. Mäktigt, riktigt mäktigt! 

Remmie och jag - team! 

 

 

Det är med blandade känslor jag nu börjar mina första meningar till att formulera ihop utväderingen av torsdagens tävling. Jag är full av tacksamhet, lycka och glädje samtidigt som dessa känslor varavas med besvikelse på mig själv. Denna gång visade jag upp en lägre nivå än vad som egentligen gör oss i rättvisa. 

 

Jag var otroligt laddad och taggad på att äntligen få ta plats på banan igen tillsammans med min bästa vän och göra precis vad vi älskar som mest. Vi var redo att kicka igång tävlingsäsongen, välkommnade den med öppen famn och såg fram emot att göra vår tolkning av dressyrkonsten. 

 

Den inledande klassen, Lb:1, utförde vi med en viss framgång. Jag kom bra till ridning, red varje moment, insåg vad som behövdes göra för att hålla ekipaget på plats och inverkade - precis som var en del av målsättningarna. Tummen upp! Dock tappade jag en del utav min sits och hållning, där jag gärna trillade ner med blicken istället för att brösta upp mig och titta framåt. I det stora hela var jag riktigt nöjd med klassen och jag tyckte att jag, överlag, visade oss som ekipage på en relativt hög nivå, även om jag trots allt saknade den extra gnistan som kunde lyft oss som ekipage ytteligare. Återigen - detaljerna som är små för ögat men har sådan stor påverkan var ännu en gång avgörande.

Ritten belönades med fina 74% och gav oss en klar seger i klassen! Jättekul!! 

 

I Lag 13 var känslan mindre bra och jag tyckte inte jag visade oss riktigt rättvist. Jag vet att jag kan mer, och att jag kan prestera bättre även på tävlingsbanan. Men samtidigt, känner jag mig nöjd över oss att äntligen har debuterat en högre klass och klättrat ytteligare ett steg i rätt riktning. Tävlingen arrangerades dessutom i regional status vilket innebär hårdare bedömning och i och med det är jag väldigt glad över alla fina lovord från domaren! Det bådar gott för framtiden, jag tror på oss!

 

Innan jag knyter ihop säcken av detta inlägg vill jag bara skänka ett Stort Tack till alla er, föräldrar, vänner och sponsorer och min fantastiska ponny, som var med på tävlingsdagen, stöttade, supportade och hjälpte mig i min satsning! Det betyder mycket och värmer enormt inombords att ha er där! Och ett extra Stort Tack till mamma som alltid ställer upp och coachar mig i vått och tort, hon är en av byggstenarna till mina framgångar och uan henne vet jag faktiskt inte om ridsporten skulla vara en sådan stor del av mitt liv. Och om det inte vore för hästarna, vad skulle jag då göra!? Hon gör det möjligt för mig att satsa - både fysiskt och mentalt! 

 

Nu blickar vi framåt ---> mot nya mål! Om bara ett fåtal veckor är det dags att avencera ytteligare ett steg - LA:P1 debut väntar och jag ser såå mycket fram emot det! För knappt ett år sedan såg vi oss i stjärnorna efter en LC-debut, idag är vi anmälda till vår första MSV och det dröjer inte länge för ens vi rider in på medellinjen för att etablera oss bland eliten för ponnydressyren. Mäktigt, riktigt mäktigt! 

Remmie och jag - team!