Alltså, vilken otroligt underbar häst jag har, ställer upp i alla lägen! Med risk att jag blir tjatig, men han är bara så himla bra, en riktig stjärna från topp till tå! Bästaste Remmie!

 

Han kändes verkligen superfin med en härlig energi på framridningen och jag som fortsatte att försöka ta steget ut ur komfortzonen och våga, våga lita på mig själv och inte minst våga lita på Remmie gjorde det riktigt bra. Vi fick dessutom extra stöttning av mamma som stod vi sidan av och coachade innan start. Det kändes riktigt bra, jag var lugn och taggad!

 

Med den känslan, den sinnesstämningen och ridningen från min sida är jag väldigt glad över och känner bara; Yeah, framsteg!" Något som däremot gör mig lite kluven är vad som händer i mig beroende på vilken sida staketet jag befinner mig på. I från att gå ifrån en härlig känsla, teamkänlsan och lugnet till att tappa den grymma känslan och inverkan på både mig och Remmie jag hade innan startsignalen löd. Det är stor stor skillnad i jämförelse med vad det ha varit, men som ni vet, bär jag på höga ambitioner och därmed vill jag ju hela tiden ta ytteligare steg framåt och uppnå det som krävs för att det ska kunna bli sådär riktigt bra. Jag vet att vi kan, och det har vi visat så många gånger nu, bara en halvminut innan jag kallas in på banan. Så kunskapsmässigt är jag där, men det spricker lite på banan i nuläget. Men jag är absolut på rätt väg, vilket är mycket tack vare mitt samarbete ihop med företaget ryttarcoaching där jag får otrolig stöttning i att just utveckla min förmåga att prestera på tävling. Der är Stor skillnad!

 

Trots en ritt som inte matchar riktigt vår egentliga kapacitet klappar jag om både mig och Remmie. Detta gjorde vi bra och den här tävlingen ser jag som en dipp åt rätt riktning. Nu är vi på G igen!

 

 Slutligen placerade vi oss 5:a i klassen av 20 starter, 4 i DM och segrade med skolan lagklassen vilket var väldigt skojj! Jag gläds åt det, och extra mycket åt att Remmie fick ta emot äran och rida ärovarv med rosetterna dinglandes i tränset. Det är något han älskar absolut mest och det är han så värd! Stjärnan!

Alltså, vilken otroligt underbar häst jag har, ställer upp i alla lägen! Med risk att jag blir tjatig, men han är bara så himla bra, en riktig stjärna från topp till tå! Bästaste Remmie!

 

Han kändes verkligen superfin med en härlig energi på framridningen och jag som fortsatte att försöka ta steget ut ur komfortzonen och våga, våga lita på mig själv och inte minst våga lita på Remmie gjorde det riktigt bra. Vi fick dessutom extra stöttning av mamma som stod vi sidan av och coachade innan start. Det kändes riktigt bra, jag var lugn och taggad!

 

Med den känslan, den sinnesstämningen och ridningen från min sida är jag väldigt glad över och känner bara; Yeah, framsteg!" Något som däremot gör mig lite kluven är vad som händer i mig beroende på vilken sida staketet jag befinner mig på. I från att gå ifrån en härlig känsla, teamkänlsan och lugnet till att tappa den grymma känslan och inverkan på både mig och Remmie jag hade innan startsignalen löd. Det är stor stor skillnad i jämförelse med vad det ha varit, men som ni vet, bär jag på höga ambitioner och därmed vill jag ju hela tiden ta ytteligare steg framåt och uppnå det som krävs för att det ska kunna bli sådär riktigt bra. Jag vet att vi kan, och det har vi visat så många gånger nu, bara en halvminut innan jag kallas in på banan. Så kunskapsmässigt är jag där, men det spricker lite på banan i nuläget. Men jag är absolut på rätt väg, vilket är mycket tack vare mitt samarbete ihop med företaget ryttarcoaching där jag får otrolig stöttning i att just utveckla min förmåga att prestera på tävling. Der är Stor skillnad!

 

Trots en ritt som inte matchar riktigt vår egentliga kapacitet klappar jag om både mig och Remmie. Detta gjorde vi bra och den här tävlingen ser jag som en dipp åt rätt riktning. Nu är vi på G igen!

 

 Slutligen placerade vi oss 5:a i klassen av 20 starter, 4 i DM och segrade med skolan lagklassen vilket var väldigt skojj! Jag gläds åt det, och extra mycket åt att Remmie fick ta emot äran och rida ärovarv med rosetterna dinglandes i tränset. Det är något han älskar absolut mest och det är han så värd! Stjärnan!