Men hej måndag!

Jag har haft en riktigt bra helg fylld med häst, träning, och ryttar-inspiration. En härlig kombo. Men, liksom alltid, sa det bara swich och sedan var mina lediga dagar förbi. Ibland önskar jag att man bara kunde trycka på paus och stanna upp tiden för ett tag. Men det är väl så, tiden går fort när man har roligt och det är väl det som gör allt så lättsamt att vistas här. Man har det alltid så kul och hittar alltid på något att göra och inte minst kretsar det nästan alltid kring hästarna, vilket är det bästa jag vet. Så det är väl inte så konstigt, att tiden går fort menar jag. 

 

Nu är det måndag, ny vecka och nya träningstillfällen! Tagga! Jag kickade igång den nya veckan med att utsläpp hos min bästis och sedan var det dags att återigen sätta sig till rätta i lektionssalen för att plugga för framtida yrkesutgångar. Det gäller att hela tiden fokusera på sitt starka varför till det man gör för att undvika att  tappa lusten i det man gör. Det är ett effektiv sätt att finna motivationen till att ge järnet även på mattelektionen och inte bara på hästryggen, trots att algebraiska uttryck, pq och/eller ekvationer inte alls är lika roligt.

 

I eftermiddag ska Remmie ut och skrittas för hand efter helgens fysiska ansträning. Det gör honom gått att få pausa idag och sedan vara redo för dressyrträning imorgonbitti igen.

 

Under gårdagen passade jag på att ta en tur till rakan i strålande sol och vårväder. Såå härligt! Som ni vet, jobbar jag mycket med variation under passen, för att hela tiden hålla honom aktiv och lyhörd för mina hjälper, att inte hamna i ett nötande varv på varv. Det är så lätt att tappa syftet med det man gör och hästen kommer snart komma på andra tankar än att lägga sina ambitioner i dig som ryttare. Återigen, vikten i varierat arbete. 

 

Tidigare har jag lekt mycket med galoppen och varierat galoppsprången. Fram- normal - tillbaka, för att dessutom bygga styrka inför tävlingsklasserna som i nuläget har bedömsningspunkter i både mellan- och samlad galopp. Det är som jag tidigare nämnt, ett effektivt sätt att hitta bjudning, få hästen lyhörd och låta den komma igång i kroppen, börjar sätta under sig och kommer upp med fronten. Tempoväxlingar och övergångar är så nyttigt! 

 

Min tanke var att släppa honom lite fri på rakan bakom travbanan och där han får rulla i ett friskt tempo, med en aktiv överlinje och låg from med mig ståendes i lättsits. Jag gjorde däremot några justeringar angående upplägget och varierade endast mellan ökad och normal arbetsgalopp istället för att korta upp och kräva mer samling. Jag ville att han skulle jobba igenom hela sin kropp och med automatik bli varm och mjuk i muskler och leder. Vi tog fasta på ökningen, gav näst intill allt och susade över den kilometerlånga grusbanan så att, det ännu inte helt torra underlaget, skvätte åt alla håll och kanter. Fullt ös medvetslös. Så himla roligt, Remmies ögon glittrade som bara hans kan och det pirrade härligt i hela kroppen! Underbart.

 

När jag sedan joggade av honom på hemvägen gav han verkligen mig en sådan där wow-känsla! Han låg så behagligt och fint i handen och bara små kram med lillfingret räckte för att korrigera. Självbärig och energisk. Det är just dit man vill komma och just där jag vill ha honom innan jag ska börja fånga upp energin och sätta honom mer i ramen för ett dressyrpass. Superbra! 

 

Men hej måndag!

Jag har haft en riktigt bra helg fylld med häst, träning, och ryttar-inspiration. En härlig kombo. Men, liksom alltid, sa det bara swich och sedan var mina lediga dagar förbi. Ibland önskar jag att man bara kunde trycka på paus och stanna upp tiden för ett tag. Men det är väl så, tiden går fort när man har roligt och det är väl det som gör allt så lättsamt att vistas här. Man har det alltid så kul och hittar alltid på något att göra och inte minst kretsar det nästan alltid kring hästarna, vilket är det bästa jag vet. Så det är väl inte så konstigt, att tiden går fort menar jag. 

 

Nu är det måndag, ny vecka och nya träningstillfällen! Tagga! Jag kickade igång den nya veckan med att utsläpp hos min bästis och sedan var det dags att återigen sätta sig till rätta i lektionssalen för att plugga för framtida yrkesutgångar. Det gäller att hela tiden fokusera på sitt starka varför till det man gör för att undvika att  tappa lusten i det man gör. Det är ett effektiv sätt att finna motivationen till att ge järnet även på mattelektionen och inte bara på hästryggen, trots att algebraiska uttryck, pq och/eller ekvationer inte alls är lika roligt.

 

I eftermiddag ska Remmie ut och skrittas för hand efter helgens fysiska ansträning. Det gör honom gått att få pausa idag och sedan vara redo för dressyrträning imorgonbitti igen.

 

Under gårdagen passade jag på att ta en tur till rakan i strålande sol och vårväder. Såå härligt! Som ni vet, jobbar jag mycket med variation under passen, för att hela tiden hålla honom aktiv och lyhörd för mina hjälper, att inte hamna i ett nötande varv på varv. Det är så lätt att tappa syftet med det man gör och hästen kommer snart komma på andra tankar än att lägga sina ambitioner i dig som ryttare. Återigen, vikten i varierat arbete. 

 

Tidigare har jag lekt mycket med galoppen och varierat galoppsprången. Fram- normal - tillbaka, för att dessutom bygga styrka inför tävlingsklasserna som i nuläget har bedömsningspunkter i både mellan- och samlad galopp. Det är som jag tidigare nämnt, ett effektivt sätt att hitta bjudning, få hästen lyhörd och låta den komma igång i kroppen, börjar sätta under sig och kommer upp med fronten. Tempoväxlingar och övergångar är så nyttigt! 

 

Min tanke var att släppa honom lite fri på rakan bakom travbanan och där han får rulla i ett friskt tempo, med en aktiv överlinje och låg from med mig ståendes i lättsits. Jag gjorde däremot några justeringar angående upplägget och varierade endast mellan ökad och normal arbetsgalopp istället för att korta upp och kräva mer samling. Jag ville att han skulle jobba igenom hela sin kropp och med automatik bli varm och mjuk i muskler och leder. Vi tog fasta på ökningen, gav näst intill allt och susade över den kilometerlånga grusbanan så att, det ännu inte helt torra underlaget, skvätte åt alla håll och kanter. Fullt ös medvetslös. Så himla roligt, Remmies ögon glittrade som bara hans kan och det pirrade härligt i hela kroppen! Underbart.

 

När jag sedan joggade av honom på hemvägen gav han verkligen mig en sådan där wow-känsla! Han låg så behagligt och fint i handen och bara små kram med lillfingret räckte för att korrigera. Självbärig och energisk. Det är just dit man vill komma och just där jag vill ha honom innan jag ska börja fånga upp energin och sätta honom mer i ramen för ett dressyrpass. Superbra!