En valack och ett sto
2015-03-10 @ 
13:33:00
Nu har jag redan klarat av större delen utav åkurs 1, kan ni förstå? Jag har bott själv i drygt ett halvår, tagit ansvar för både mig och hästen samt satsat helhjärtat på det jag brinner för. Alltså det är nästan skrämmande hur fort tiden springer iväg! Dagarna har nog aldrig gått så fort som de gjord under tiden här, jag är så glad över att ha fattat detta beslut och flyttat hit.
Eftersom jag kombinerar min specialidrott ihop med hästprogrammet på skolan innebär det att vi även har ridlektioner ihop med skolhästarna, vilket är jättenyttigt och utvecklande som ryttare. Nu har jag dessutom hunnit att provsitta på de flesta i verksamheten och fallit speciellt för två små stjärnor.
Som ni vet har jag från första ögonkastet kärat ner mig i stoet Hippie som var den allra första jag fick rida när jag började här. En supergo tjej på alla sätt och vis, med en hel del tankar och idéer. Och jag vet inte vad i henne som väcker dessa känslor i mig, men det bara sa klick och nu har hon verkligen en speciell plats i hjärtat.
Favvohästen nummer två, är däremot en 6-årig valack. En kille som är väldigt valpig, stressar lätt upp sig men är samtidigt underbart snäll, trevlig och rolig att rida. Tidigare nämnd som "Vingliga Nille"
Jag har inte ridit honom så mycket alls, men han har verkligen gjort avtryck de få gånger jag tilldelats honom. Igår red jag honom på uteritten och det skedde nya saker kring honom all the time. Hoppade han inte över vattenrennor som korsade vägen så studsade han på stället eller trasslade in sig i sin långa ben. Men han fick mig samtidigt att känna trygghet och lugn på ryggen trots att han hörjade runt som han gjorde. Han livade verkligen upp stämmingen och satte glitterkant på min eftermiddagslektion, jag kunda inte hålla mig för skratt, så go´. Fina Temperanillo.
Visst påminner dem lite om varandra? Både utseendemässigt, med bläs och så, men framförallt i ridningen. Deras röreslermönster och reaktion utav hjälperna är nästan läskigt identiska. Kan ju vara därför jag föll pladask för dem båda?
En valack och ett sto, som båda är underbara att jobba med. Jag hoppas på att jag får fortsätta att kämpa och utvecklas tillsammans med dessa två. Det finns mycket att lära av varandra och de skulle kunna hjälpa mig bygga upp en bra grund inför kommande projekt och drömmar i livet...
Nu har jag redan klarat av större delen utav åkurs 1, kan ni förstå? Jag har bott själv i drygt ett halvår, tagit ansvar för både mig och hästen samt satsat helhjärtat på det jag brinner för. Alltså det är nästan skrämmande hur fort tiden springer iväg! Dagarna har nog aldrig gått så fort som de gjord under tiden här, jag är så glad över att ha fattat detta beslut och flyttat hit.
Eftersom jag kombinerar min specialidrott ihop med hästprogrammet på skolan innebär det att vi även har ridlektioner ihop med skolhästarna, vilket är jättenyttigt och utvecklande som ryttare. Nu har jag dessutom hunnit att provsitta på de flesta i verksamheten och fallit speciellt för två små stjärnor.
Som ni vet har jag från första ögonkastet kärat ner mig i stoet Hippie som var den allra första jag fick rida när jag började här. En supergo tjej på alla sätt och vis, med en hel del tankar och idéer. Och jag vet inte vad i henne som väcker dessa känslor i mig, men det bara sa klick och nu har hon verkligen en speciell plats i hjärtat.
Favvohästen nummer två, är däremot en 6-årig valack. En kille som är väldigt valpig, stressar lätt upp sig men är samtidigt underbart snäll, trevlig och rolig att rida. Tidigare nämnd som "Vingliga Nille"
Jag har inte ridit honom så mycket alls, men han har verkligen gjort avtryck de få gånger jag tilldelats honom. Igår red jag honom på uteritten och det skedde nya saker kring honom all the time. Hoppade han inte över vattenrennor som korsade vägen så studsade han på stället eller trasslade in sig i sin långa ben. Men han fick mig samtidigt att känna trygghet och lugn på ryggen trots att han hörjade runt som han gjorde. Han livade verkligen upp stämmingen och satte glitterkant på min eftermiddagslektion, jag kunda inte hålla mig för skratt, så go´. Fina Temperanillo.
Visst påminner dem lite om varandra? Både utseendemässigt, med bläs och så, men framförallt i ridningen. Deras röreslermönster och reaktion utav hjälperna är nästan läskigt identiska. Kan ju vara därför jag föll pladask för dem båda?
En valack och ett sto, som båda är underbara att jobba med. Jag hoppas på att jag får fortsätta att kämpa och utvecklas tillsammans med dessa två. Det finns mycket att lära av varandra och de skulle kunna hjälpa mig bygga upp en bra grund inför kommande projekt och drömmar i livet...
Kommentarer
Trackback
