Vilken avfart man än väjer att ta i rondellen på resan genom livet, kommer varje val innebära en del motstånd och motgång. Det är en naturlig aspekt som kommer till att forma vår väg mot slutdestinationen, våra mål och visioner. Vägen dit kommer till att skilja sig, men jag kan intyga att alla någon gång dessvärre kommer stöta på perioder som man bara vill undvika. Perioder i livet där viljan och inställningen gente emot dina målsättningar ställs på sin akt. Jag möttes av en riktig käftsmäll igår, där jag lyckades med det i princip omöjliga, och presterade under min lägsta nivå.

 

Motgång kan infinna sig när man som minst anar det och när man är som mest sårbar. Ibland kan olika händelser ha en väldigt starka inverkan på oss och vårat mentala att vi är påväg att ge upp och lägga skorna på hyllan. Att tackla en motgång kräver mental styrka och en god inställning, att klandra sig själv efter ett misslyckande är som att frivillgit ta på sig offerkoftan. För inget av detta för oss framåt.

Att gräva ner sig bland hur man istället skulle ha agerat vid just det ögonblicket gör inte situationen till något bättre och handlingarna kommer inte att förbli ogjorda. Analysera kring vad som hände, lär dig av dina misstag och ta med dig det positiva utav det för att kunna agera annurlunda nästa gång. That´s it. 

 

Jag har fått äta upp mina egna ord och tankar många gånger tills jag tillsist insåg strykan och den gratis-hjälp den mentala träningen och min inställning ger. Jag har gått miste om mycket jag har svårt att förlåta mig själv för, men att rubba mitt psyke för att hänga lepp över det har fortfarande inte gett mig någon fribiljett till framgång. Nu har jag lämnat det bakom mig och mitt fokus ligger nu på att bestiga alla hinder som kommer an min väg. Jag är expert på att analysera sönder, vrida och vända kring mina motgångar för att hitta en lösning till att ta mig ur den. Nu har jag ännu en gång insett min mindre lyckade insats med att tackla motgångarna utan med en god inställning gente emot mig själv och min ogivning lämnar sina spår. I nuläget kan jag istället störa mig över och tycka synd om personer runt om kring som har samma usla förstånd som jag hade. Hårda ord, men skrämmande sanna. 

 

Vi som kan resa oss upp efter ett fall, omvandla de brännande tårarna till ett leende och fråga sig själv "Vad gav detta mig för erfarenhet?" "Vad lärde jag mig utav det här?" "Detta ska jag göra bättre nästa gång" har redan dragit nytta av motgången och låtit den leda oss till framgång. Att hålla fokus på sitt mål och lämna negativt laddade faktorer bakom sig gör en god gärning både för sig själv och sin karriär. 

 

Idag är jag lika lycklig över vilka ögonblick jag har fått uppleva som jag var beviken för mina misslyckanden då, där allt bröt samman. Jag ser inte längre mina handlingar som mötts av motgång som misslyckade utan ett ytteligare försök till att lyckas. Jag minns inte hur många gånger jag ramlade med min cykel när jag var liten, men envis som jag alltid varit, vägrade jag ha stödhjul eller någon som höll i och gav stöd. Att jag hade 7 plåster på vadera knäna efter en dag av cykelövning hade ingen som helst inverkan på mig. Och jag försöker boosta mig själv i mellan åt med en tillbakablick på mig som liten skitunge. Faktiskt så kan jag säga att jag diggar mitt psyke som liten, jag som 3-åring kan vara en stor idol och förbild idag.

 

Övning ger färdighet och jag är säker på att mina framtida framgångar kommer grunda i mina fortsatta tappra försök till att övervinna mina motgångar. Det är jag som 3-åring ett levande bevis på - idag kan jag cykla, och nu är såren på känen symboler för en envis och målmedveten tjej - egenskaper som jag är stolt över. 

 

 

 

 

Vilken avfart man än väjer att ta i rondellen på resan genom livet, kommer varje val innebära en del motstånd och motgång. Det är en naturlig aspekt som kommer till att forma vår väg mot slutdestinationen, våra mål och visioner. Vägen dit kommer till att skilja sig, men jag kan intyga att alla någon gång dessvärre kommer stöta på perioder som man bara vill undvika. Perioder i livet där viljan och inställningen gente emot dina målsättningar ställs på sin akt. Jag möttes av en riktig käftsmäll igår, där jag lyckades med det i princip omöjliga, och presterade under min lägsta nivå.

 

Motgång kan infinna sig när man som minst anar det och när man är som mest sårbar. Ibland kan olika händelser ha en väldigt starka inverkan på oss och vårat mentala att vi är påväg att ge upp och lägga skorna på hyllan. Att tackla en motgång kräver mental styrka och en god inställning, att klandra sig själv efter ett misslyckande är som att frivillgit ta på sig offerkoftan. För inget av detta för oss framåt.

Att gräva ner sig bland hur man istället skulle ha agerat vid just det ögonblicket gör inte situationen till något bättre och handlingarna kommer inte att förbli ogjorda. Analysera kring vad som hände, lär dig av dina misstag och ta med dig det positiva utav det för att kunna agera annurlunda nästa gång. That´s it. 

 

Jag har fått äta upp mina egna ord och tankar många gånger tills jag tillsist insåg strykan och den gratis-hjälp den mentala träningen och min inställning ger. Jag har gått miste om mycket jag har svårt att förlåta mig själv för, men att rubba mitt psyke för att hänga lepp över det har fortfarande inte gett mig någon fribiljett till framgång. Nu har jag lämnat det bakom mig och mitt fokus ligger nu på att bestiga alla hinder som kommer an min väg. Jag är expert på att analysera sönder, vrida och vända kring mina motgångar för att hitta en lösning till att ta mig ur den. Nu har jag ännu en gång insett min mindre lyckade insats med att tackla motgångarna utan med en god inställning gente emot mig själv och min ogivning lämnar sina spår. I nuläget kan jag istället störa mig över och tycka synd om personer runt om kring som har samma usla förstånd som jag hade. Hårda ord, men skrämmande sanna. 

 

Vi som kan resa oss upp efter ett fall, omvandla de brännande tårarna till ett leende och fråga sig själv "Vad gav detta mig för erfarenhet?" "Vad lärde jag mig utav det här?" "Detta ska jag göra bättre nästa gång" har redan dragit nytta av motgången och låtit den leda oss till framgång. Att hålla fokus på sitt mål och lämna negativt laddade faktorer bakom sig gör en god gärning både för sig själv och sin karriär. 

 

Idag är jag lika lycklig över vilka ögonblick jag har fått uppleva som jag var beviken för mina misslyckanden då, där allt bröt samman. Jag ser inte längre mina handlingar som mötts av motgång som misslyckade utan ett ytteligare försök till att lyckas. Jag minns inte hur många gånger jag ramlade med min cykel när jag var liten, men envis som jag alltid varit, vägrade jag ha stödhjul eller någon som höll i och gav stöd. Att jag hade 7 plåster på vadera knäna efter en dag av cykelövning hade ingen som helst inverkan på mig. Och jag försöker boosta mig själv i mellan åt med en tillbakablick på mig som liten skitunge. Faktiskt så kan jag säga att jag diggar mitt psyke som liten, jag som 3-åring kan vara en stor idol och förbild idag.

 

Övning ger färdighet och jag är säker på att mina framtida framgångar kommer grunda i mina fortsatta tappra försök till att övervinna mina motgångar. Det är jag som 3-åring ett levande bevis på - idag kan jag cykla, och nu är såren på känen symboler för en envis och målmedveten tjej - egenskaper som jag är stolt över.