Varje måndageftermiddag innebär att min klass har ridning och idag stod det dressyr på schemat. Jag fick inviga veckans träningar med att sitta upp på en helt ny häst vid namn Temperanillo, till vardags kallad Nille. En ung ch superfin kille som jag en längre tid skådat och varit sugen att prova rida. Han har adrig tidigare medverkat på någon av våra lektioner vad jag vet, utan det har varit mest tränarna själva som ridit honom. Men idag, fick jag den möjligheten och jag blev verkligen positivt överraskad. Vilken supergo häst!

 

I sina knappa 6 år vinglade han valpigt över ridbanan, dålig framåtbjudning och oärlig kontakt. Hela han lyste, full utav bus och det såg nästan ut som om hans hjärna gick på högvarv för att smida retsamma planer. Men det kom inga oförvarnade krumpuktsprång eller liknande - han var med mig och lade sin sjäk i sin uppgift. Tappert pendlade han sina utåtvevande framben, med ett och annat faceplant då han emellanåt tappade lite kontroll över sin fyra och att underlaget låg någon millimeter högre än vad han nyss satte sin hov på. Haha. Men en kämparinsats räcker långt - den gossen charmade mig otroligt! Och för att vara första gången kändes det riktigt bra. 

 

 

Varje måndageftermiddag innebär att min klass har ridning och idag stod det dressyr på schemat. Jag fick inviga veckans träningar med att sitta upp på en helt ny häst vid namn Temperanillo, till vardags kallad Nille. En ung ch superfin kille som jag en längre tid skådat och varit sugen att prova rida. Han har adrig tidigare medverkat på någon av våra lektioner vad jag vet, utan det har varit mest tränarna själva som ridit honom. Men idag, fick jag den möjligheten och jag blev verkligen positivt överraskad. Vilken supergo häst!

 

I sina knappa 6 år vinglade han valpigt över ridbanan, dålig framåtbjudning och oärlig kontakt. Hela han lyste, full utav bus och det såg nästan ut som om hans hjärna gick på högvarv för att smida retsamma planer. Men det kom inga oförvarnade krumpuktsprång eller liknande - han var med mig och lade sin sjäk i sin uppgift. Tappert pendlade han sina utåtvevande framben, med ett och annat faceplant då han emellanåt tappade lite kontroll över sin fyra och att underlaget låg någon millimeter högre än vad han nyss satte sin hov på. Haha. Men en kämparinsats räcker långt - den gossen charmade mig otroligt! Och för att vara första gången kändes det riktigt bra.