Men hej! Hur är läget med er?

 

Jag lutar mig tillbaka, andas hemma och njuter av lovet till fullo. Ju mer man är borta, ju mer uppskattar man att få komma hem, och nu var det verkligen välbehövligt med ett break ifrån vuxenlivet. Släppa lite ansvar och inte behöva erhålla samma strikta kontroll över allt som händer och sker, samtidigt som jag gillar att klara av saker på egen hand. Det har jag alltid gjort, det är något som hör till mig som person.

 

Jag trivs otroligt bra och allt känns så rätt angående valet att flytta tilsammans med Remmie och våga satsa. Jag tror detta var meningen, jag har mött människor som lämnat sina fotspår, några jag aldrig skulle mött om jag inte hade tagit det här steget, jag har utvecklats enormt som ryttare och framför allt person. Jag har vunnit så mycket i mitt val att dra iväg och följa mina drömmar och jag är så glad över att ha den uppbackningen som banar väg för dessa möjligheter. Man måste ju våga för att vinna och för en gångs skull har jag trotsat komfortzonen och såhär efteråt har det gett tillbaka så mycket som jag uppskattar och glädjs åt. Nya underbara vänner, ny erfarenhet och kunskap samt att mina dagar är fylld med precis vad jag älskar som mest - hästar och ridning. Allt känns såå bra!

 

Läste ni mitt föregående inlägg där jag behanlade ämnet motgång? - Det gjorde jag med, ett antal gånger. Ibland kan faktiskt mina egna ord ge mig en tankeställare - precis vad det gjorde igår. Imorse vaknade jag med ett leende på läpparna, inspirerad av mig själv som 3-åring och motiverad till 1000. Hur kan en sådan liten skitunge vara en sådan stor inpsirationskälla idag, 13 år senare!? Den envisheten och det psyket är något jag facineras utav, alla mental styrka och självsäkerhet. Om jag hade upptäckt ridningen redan då, undra vart jag då skulle ha varit idag? 

Jag plockade genast fram papper och penna, favoritmusiken på högsta volym och med tekoppen i knäet. Släppte alla tankar och funderingar fri och listade en flera A-4 lång lista på saker jag drömmer om i mer punktlig form. Därefter började jag klura på vägen dit och sedan smulade jag sönder planerna til mindre byggstenar för att bilda en utvecklingstrappa. Allt ifrån mina drömmar på hästryggen till bloggens framtid och hur jag ska kunna driva mig som varumärke till nästa nivå.

 

Jag har en tydlig målbild framför mig och motivationen är en bestående drivkraft. Det är dags att invistera, i mig och vad jag brinner för - it´s time to work!

 

 

 

Men hej! Hur är läget med er?

 

Jag lutar mig tillbaka, andas hemma och njuter av lovet till fullo. Ju mer man är borta, ju mer uppskattar man att få komma hem, och nu var det verkligen välbehövligt med ett break ifrån vuxenlivet. Släppa lite ansvar och inte behöva erhålla samma strikta kontroll över allt som händer och sker, samtidigt som jag gillar att klara av saker på egen hand. Det har jag alltid gjort, det är något som hör till mig som person.

 

Jag trivs otroligt bra och allt känns så rätt angående valet att flytta tilsammans med Remmie och våga satsa. Jag tror detta var meningen, jag har mött människor som lämnat sina fotspår, några jag aldrig skulle mött om jag inte hade tagit det här steget, jag har utvecklats enormt som ryttare och framför allt person. Jag har vunnit så mycket i mitt val att dra iväg och följa mina drömmar och jag är så glad över att ha den uppbackningen som banar väg för dessa möjligheter. Man måste ju våga för att vinna och för en gångs skull har jag trotsat komfortzonen och såhär efteråt har det gett tillbaka så mycket som jag uppskattar och glädjs åt. Nya underbara vänner, ny erfarenhet och kunskap samt att mina dagar är fylld med precis vad jag älskar som mest - hästar och ridning. Allt känns såå bra!

 

Läste ni mitt föregående inlägg där jag behanlade ämnet motgång? - Det gjorde jag med, ett antal gånger. Ibland kan faktiskt mina egna ord ge mig en tankeställare - precis vad det gjorde igår. Imorse vaknade jag med ett leende på läpparna, inspirerad av mig själv som 3-åring och motiverad till 1000. Hur kan en sådan liten skitunge vara en sådan stor inpsirationskälla idag, 13 år senare!? Den envisheten och det psyket är något jag facineras utav, alla mental styrka och självsäkerhet. Om jag hade upptäckt ridningen redan då, undra vart jag då skulle ha varit idag? 

Jag plockade genast fram papper och penna, favoritmusiken på högsta volym och med tekoppen i knäet. Släppte alla tankar och funderingar fri och listade en flera A-4 lång lista på saker jag drömmer om i mer punktlig form. Därefter började jag klura på vägen dit och sedan smulade jag sönder planerna til mindre byggstenar för att bilda en utvecklingstrappa. Allt ifrån mina drömmar på hästryggen till bloggens framtid och hur jag ska kunna driva mig som varumärke till nästa nivå.

 

Jag har en tydlig målbild framför mig och motivationen är en bestående drivkraft. Det är dags att invistera, i mig och vad jag brinner för - it´s time to work!