Remmie och jag har nu haft en kortare periods vila där vi bytt ut dressyrpassen mot lugna och lättsamma joggningurer i skogen. Ett välbehövligt break för både knopp och kropp där vi fått andrum till att bygga upp och fylla på ny energi efter en väldigt intensiv period. Vilan har gjort oss gott och nu är vi på G igen, redo att ta nya tag och jobba vidare mot mina målsättningar. 

 

Vi har i nuläget några lugnare veckor på tävlingsfronten som väntar med endast en start i skol-dm som arrangeras på skolan i slutet av nästa vecka (eventuellt en ytteligare regional start) Där kommer vi att rida en LB:1a och jag hoppas att då kunna fortsätta hålla samma jämna nivå som vi haft nu under hösten och vintern i den klassen med målsättning att göra en stadig ritt med ett stort leende på läpparna. Ta klivet ur komfortzonen och våga statsa lite utanför min egen bekvämlighet. Det har visat sig kunna bli katastrof, men det har också bevisat att det var det vinnande konceptet andra gånger. 

 

Under träningstimmarna framöver kommer största fokus ligga på mig och min sits, att jag hittar rätt i sadeln och ge Remmie utrymme och föruttsättningar till att ta för sig, röra sig genom hela kroppen och utveckla de gångarter som döljer sig i honom. Det är lite där det står och faller just nu, som hindrar oss från att gå upp till nästa nivå. 

Remmie kan, han har psyket och han vet sina saker, utmaningen ligger i att jag som ryttare ska våga leta och våga hitta kvalitéerna i ponnyn. Åter igen, våga för att vinna! Det är det som gäller nu, det är helt avgörande för hur framtiden vill komma att se ut. Jag har förmågan och potential att plocka fram Det  ur hästarna - jag måste bara våga låta det komma fram!

 

Nu återstår bara typ 6 veckor (!!) innan skolterminen är över så träningsplanerna framöver är givetsvis att försöka suga åt sig alla tips och råd jag kan fylla mig med inför sommaren. Alltså, helt ärligt, jag nyper mig fortfarande i armen och ler för mig själv av vilka otroliga möjligeheter en tjej i min ålder vars största dröm är att bli dressyrryttare på toppnivå kan ha. Egen ponny, 5 gratispass i veckan för instruktör och dessutom sponsrad av företaget ryttarcoaching som går in och stöttar mig i min satsning genom mental coaching. Nästan för bra för att vara sant! Nu är jag SÅ pepp på att ta vara på de sista veckorna på bästa sätt och njuta varje minut jag mår bra och kan ge järnet här. The only way is up!!

Remmie och jag har nu haft en kortare periods vila där vi bytt ut dressyrpassen mot lugna och lättsamma joggningurer i skogen. Ett välbehövligt break för både knopp och kropp där vi fått andrum till att bygga upp och fylla på ny energi efter en väldigt intensiv period. Vilan har gjort oss gott och nu är vi på G igen, redo att ta nya tag och jobba vidare mot mina målsättningar. 

 

Vi har i nuläget några lugnare veckor på tävlingsfronten som väntar med endast en start i skol-dm som arrangeras på skolan i slutet av nästa vecka (eventuellt en ytteligare regional start) Där kommer vi att rida en LB:1a och jag hoppas att då kunna fortsätta hålla samma jämna nivå som vi haft nu under hösten och vintern i den klassen med målsättning att göra en stadig ritt med ett stort leende på läpparna. Ta klivet ur komfortzonen och våga statsa lite utanför min egen bekvämlighet. Det har visat sig kunna bli katastrof, men det har också bevisat att det var det vinnande konceptet andra gånger. 

 

Under träningstimmarna framöver kommer största fokus ligga på mig och min sits, att jag hittar rätt i sadeln och ge Remmie utrymme och föruttsättningar till att ta för sig, röra sig genom hela kroppen och utveckla de gångarter som döljer sig i honom. Det är lite där det står och faller just nu, som hindrar oss från att gå upp till nästa nivå. 

Remmie kan, han har psyket och han vet sina saker, utmaningen ligger i att jag som ryttare ska våga leta och våga hitta kvalitéerna i ponnyn. Åter igen, våga för att vinna! Det är det som gäller nu, det är helt avgörande för hur framtiden vill komma att se ut. Jag har förmågan och potential att plocka fram Det  ur hästarna - jag måste bara våga låta det komma fram!

 

Nu återstår bara typ 6 veckor (!!) innan skolterminen är över så träningsplanerna framöver är givetsvis att försöka suga åt sig alla tips och råd jag kan fylla mig med inför sommaren. Alltså, helt ärligt, jag nyper mig fortfarande i armen och ler för mig själv av vilka otroliga möjligeheter en tjej i min ålder vars största dröm är att bli dressyrryttare på toppnivå kan ha. Egen ponny, 5 gratispass i veckan för instruktör och dessutom sponsrad av företaget ryttarcoaching som går in och stöttar mig i min satsning genom mental coaching. Nästan för bra för att vara sant! Nu är jag SÅ pepp på att ta vara på de sista veckorna på bästa sätt och njuta varje minut jag mår bra och kan ge järnet här. The only way is up!!